31.12.2005
Danskerne tror på denne verden - derfor er de på spanden
Forfatter: Ebbe Vig
Godt Nytår ønskes alle, der har noget at gøre her i Norden
Information om Danmark ser tilbage på det forløbne år:
Flere danske statsborgerskaber tildeltes i 2005 end i 2004. www.lilliput-information.com/fle.html
"...Hvis vi går ud fra, at mønstret svarer til, hvad der var gældende i året 2004, hvor tildeltes 5.739 til voksne, der blev til 14.976, når børnene medregnedes, så er der klart sket en stigning. 5.899 naturalisationer til voksne i 2005, hvilket med forventeligt godt 2,6 barn pr. ansøger (som i 2004) bliver til i alt ca. 15.393 i 2005, når børnene medregnes..."
..og danskerne er ligeglade
Eurabia formgives www.lilliput-information.com/mani.html
"19.11.2005 blev der i Landstingssalen, Christiansborg, af Jyllands-Posten og Trykkefrihedsselskabet arrangeret en konference om ytringsfriheden. En af foredragsholderne gjorde opmærksom på, at den allerede før oliekrisen i 1973 oprettede Europæisk-Arabiske Dialog, som sikrede rimelige oliepriser for imødekommenhed over for islamisk kultur og indvandring, i år er blevet afløst af "The Anna Lindh Foundation for the Dialogue between the Cultures" (ALF). Dens mål er den kulturelle videreudvikling af "Euro-Mediterranien", et i 1995 vedtaget åbent økonomisk, politisk og kulturelt fællesskab uden "dem" og "os", omfattende de 25 EU-lande og 10 lande fra Mellemøsten og Nordafrika.Tyrkiets EU-optagelse er et skridt i denne retning..."
...og danskerne er ligeglade
De er tre gange dyrere www.lilliput-information.com/velind.html
"...Dette er officielt korrekt i følge Velfærdskommissionen. Så er det vi mener, at relevante udgifter må deles i forholdet 1 til 3 under hensyntagen til deres andel. D.v.s. de fremmede koster den offentlige sektor 3 gange mere end svarende til deres andel. Så er det matematikken fortæller, at de står for opimod 25% af de relevante udgifter, selv når der regnes efter det officielle (læs: stærkt fejlbehæftede) antal her i landet..."
...og danskerne er ligeglade
"...Hævder den svenske nationaløkonom Jan Lindh, ledende forsker i Instituttet for Fremtidsstudier i Stockholm..."
...svenskerne er ligeglade, og danskerne er ligeglade
Officielle danske prognose fra 1999 viser 10,9% fremmede i år 2050 (og cirka 8% i 2005) (OFFICIELT!! - selv de svageste i Folketinget fik den galt i halsen).
Ved begyndelsen af 2005 havde vi kun 270.000 fremmede statsborgere. Det er fordi der er sket en forvandling med indtil nu mere end 400.000 og fortsat forudsættes at ske forvandlinger eller mirakler med de naturaliserede og deres børn fremover. Det vil faktisk sige, at danskerne kommer i mindretal, før de fremmede udgør 11%, men som konstitueret professor kunne man ikke tillade sig at afsløre, at dette vil ske før århundredet er omme.
...og danskerne er ligeglade
"...Jyllandsposten løj groft om fremmedtilstrømningen den 9. august 2005. Den hævdede det var ud af landet de strømmede; det var altså fortsat ind i landet..."
Havde denne betydelige avis overset, at naturalisationerne fuldstændig udvisker væksten i antallet fremmede i begge de officielle optællinger?
Vi nægter at tro det. I øvrigt forudså vi allerede i december 1989, at netop denne metode ville blive anvendt :
...og danskerne er ligeglade
Overkriminaliteten blandt indvandrerne måles til 17,4 gange mere kriminelle end danskerne i Ringkøbing Politikreds, til 10 gange mere i Assens Politikreds; men til godt 5 gange mere på landsplan. Det er selvfølgelig ikke korrekt. Fejlen skyldes at de naturaliserede og deres børn ikke indgår i fremmed-populationen. Overkriminaliteten er 2-4 gange på landsplan. Dette problem påviste vi for mere end 10 år siden.
....og danskerne er ligeglade
Rigsstatistiker Jan Plovsing bearbejdede kriminaliteten blandt de fremmede videnskabeligt uredeligt den 12. december 2004:
....og danskerne er ligeglade
....og danskerne er ligeglade
Vi indså fra starten, at det for mange er uhyre vigtigt at have deres sikre netværk at trække på, hver gang de vil noget i enhver sammenhæng. Dette bliver i de fleste tilfælde til noget, der har logepræg. Ja, vi kender såmænd fænomenerne helt fra barndommen/ungdommen/ studietiden, hvor større og mindre børne- og ungdomskredse/grupperinger/bander i by og på land kunne komme til at præge opvæksten/udviklingen for de svageste. I voksenlivet er disse netværker/kredse/grupperinger/ foreninger/loger/partier videreført, og er de blevet antalsmæssigt af en vis betydning og omtaleværd, tilstræbes de sat op med det formål at opsamle modstanden mod den satte dagsorden, for netop at uskadeliggøre modstanden.
Debatten har ikke danskernes interesse:
På blandt andet på denne baggrund overvejer Information om Danmark at indstille sine aktiviteter fremover. Det betyder samtidig, at resultater af kritisk analyse-aktivitet fremover skal søges indhentet hos andre analytikere. Oplysning i de former, som valgt herfra igennem mere end 18 år, først i papirformat siden på Nettet, har ikke danskerens interesse.
Fjordman: http://fjordman.blogspot.com meddeler at han legger ned sin blog ved årsskiftet. I den anledning kan det være grunn til å trekke frem litt av hans mange og gode artikler, sitat:
Mandag 5. desember 2005
Hva koster innvandringen? Åpent brev til Dagbladet =====================================
Noe av det mest irriterende med Dagbladet er at de har ledet an i å fremstille Fremskrittspartiet, Carl I. Hagen og andre som har kritisert innvandringen som halvrasistiske tullinger i over en generasjon.
Nå som svært alvorlige konsekvenser av den flerkulturelle innvandringen begynner å bli åpenbare i hele Vest-Europa, viser de ingen tegn til å innrømme at de har tatt feil. Tvert imot omtalte de FrPs tanker med ord som "brunspettede" og "grums" så sent som i november 2005. Det er mange av oss som har vært naive, men det finnes ærlig talt en grense for hvor dum det er lov til å være, og den er nådd nå.
Helt siden 1980-tallet har Dagbladet og andre argumentert for at innvandringen er lønnsom for oss. De drev noe som minnet om heksejakt på FrP-ere på 90-tallet som ville ha et innvandringsregnskap. Blant annet kjørte de en forside med Carl I. Hagen og skrev "Dette koster Hagen nordmenn", der de stilte opp et regnskap som viste at Hagen var en netto utgift for Norge som stat. Morsomt.
Nå begynner den egentlige regningen å komme på bordet, og det er det svært stille om. Høyreekstremistene i NRK meldte for eksempel at familien til 47 prosent av barn med ikke-vestlig bakgrunn trengte sosialhjelp i løpet av 2001. Dette er nesten ti ganger så mange som blant norske barnefamilier. Dersom dette er riktig, kan det da umulig stemme at innvandringen er lønnsom for oss?
Aftenposten viste seinest i høst at en svært høy prosentandel av innvandrerne i Norge får sosialhjelp, uføretrygd eller andre former for offentlige støtte. Innvandringen vil derfor fortsette å bidra til en økt snarere enn til en redusert forsørgelsesbyrde, dvs. til at byrdene på den arbeidende befolkning blir større i stedet for mindre. Tall fra Sverige og Danmark tyder på at innvandringen koster samfunnet flere titalls milliarder kroner netto hvert år. Det er en av de viktigste grunnene til at hele den svenske velferdsstaten nå vakler, for eksempel. I tilfelle betyr det at en avis som Dagbladet har systematisk feilinformert nordmenn i over en generasjon, og aldri blitt stilt til ansvar for dette.
Ikke bare øker andelen innvandrere voldsomt, det koster oss altså store summer hvert år. Skandinavia og Europa må være den første sivilisasjonen i historien som med et smil betaler andre for å kolonisere oss, og henger ut alle som protesterer som "rasister". Vår elite synes dette har vært så vellykket at prosjektet bør fortsette på ubestemt tid.
Tallene dreier seg bare om reine utbetalinger i sosialhjelp og trygd. Dersom vi inkluderer en sterk økning i kriminalitet og vold generelt som har fulgt i kjølvannet av innvandringen, stiger kanskje de årlige kostnadene med enda noen titalls milliarder.
I tillegg kommer store utgifter til anti-terrortiltak, men også tolker, morsmålsundervisning, støtte til alle mulige foreninger og grupper, bygging av moskeer pluss, pluss. Likevel sier ledende politikere som Høyres leder Erna Solberg at dette er "ønsket innvandring" som vil ha positive økonomiske virkninger for landet. Hvorfor får hun slippe unna med å si noe som er åpenbart uriktig?
Dersom andre viktige samfunnsinstitusjoner hadde tatt så grovt og systematisk feil over et så langt tidsrom ville mediene krevd at de skulle stå til ansvar for det. Hvem gjør det når mediene selv har gjort det? Kanskje noen bloggere skal drite ut Dagbladet litt?
Dagbladet burde be Carl I. Hagen og Fremskrittspartiet offentlig om unnskyldning for tjue år med ufortjent hets. Hva med en forside som sier: "Sorry, Carl Ivar, vi tok feil. Det finnes ikke noe flerkulturelt samfunn"? De bør også argumentere for at han skal få Fritt Ords pris for sitt lange engasjement for å ta opp upopulære temaer. I den grad Hagen og FrP har tatt feil i noe er det fordi selv de kan ha undervurdert farene ved muslimsk innvandring. Ellers har de stort sett hatt rett i det meste.
Dagbladet har drevet intellektuell terrorisme mot alle de som har kritisert et flerkulturelt samfunn som nå åpenbart ikke fungerer. Til en viss grad har denne intellektuelle terrorismen hjulpet med å gi virkelig terrorisme et fotfeste i Norge.
Da Mulla Krekar stod helt åpenlyst og truet Norge med terrorangrep om han ble utvist, skrev Dagbladet på lederplass at riktignok likte de ikke det Krekar sa, men at "det er de ubehageligste ytringene som trenger det sterkeste ytringsvernet". En prisverdig innstilling til ytringsfriheten.
Bare synd Dagbladets redaksjon har korttidshukommelse som en middels norsk gullfisk. Før valgkampen i år gikk nemlig Senter Mot Etnisk Diskriminering (SMED) ut med en erklæring der alle partiene skulle undertegne et løfte om å holde en "snill" valgkamp i innvandringsspørsmål. Alle unntatt FrP undertegnet, og FrP fikk kjeft for at de ikke lot seg presse med på dette.
Dersom Dagbladet var så opptatt av ytringsfrihet burde de kanskje spurt hvorfor en statsstøttet institusjon som SMED fikk lov til å drive en slik åpenbar innskrenking av den offentlige debatten. Dagbladet bryr seg om ytringsfriheten til islamske terroristsympatisører som Krekar, men ikke til Olga fra Drammen som helst ikke vil at flere slike som Krekar skal kunne bruke Norge som sosialkontor og true oss etterpå.
Dagbladet har selv skrevet at "rasismen må bekjempes med andre midler enn forbud mot ytringer. Når man krever forbud mot ytringer, taler det om en mistillit til det sivile samfunnet. Når lovendringer innføres i Norge uten videre debatt og uten informasjon, taler det ikke bare om en mistillit, men om et nærmest bevisstløst sivilsamfunn."
Hvorfor gjorde da Dagbladet ingenting da Erna Solberg satt og sa helt åpenlyst i deres egen avis at ytringsfriheten skal vesentlig innskrenkes, noe som da også skjer fra 2006 gjennom diskrimineringsloven og innskjerping av rasismeparagrafen? I følge Solberg er dette "først og fremst utformet med tanke på mennesker med etnisk bakgrunn", noe som på godt norsk betyr at en innvandringsdebatt som allerede hemmes av rasismehysteri nå skal knebles ytterligere.
Innvandringen koster oss derfor mye mer enn bare penger: Den har allerede kostet oss vår trygghet, med stadig mer aggressive innvandrergjenger i mange byer og stigende terrortrusler fra muslimer. Og nå koster den oss delvis vår frihet.
Hva med å slå et slag for pressefriheten ved å gjentrykke de tegningene av Muhammed som danske Jyllands-Posten har fått trøbbel med? Kanskje kunne man også påpeke at den pakistanske gruppen som nå utsteder en dusør til den som dreper de danske illustratørene er den Qazi Hussein Ahmad var leder for da han besøkte blant annet Norges regjering ved Erna Solberg nylig?
Den samme Solberg som altså vil ha "dialog" med muslimske fascister, men aktivt knebler sin egen befolkning. Eller kan det tenkes at Dagbladet synes religionskritikk er interessant bare når man kan hetse kristne?
Først av alt bør Dagbladet kjøre en kampanje, sammen med resten av norsk presse, for å få Stortinget til å omstøte den fullstendig uakseptable diskrimineringsloven før den trer i kraft i 2006. Hvis ikke, kan man en gang for alle slå fast at Dagbladets snakk om ytringsfrihet er tom retorikk, bortsett fra når de kan omtale Norges nest største parti som "brungrumsete".
>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>
Og nyt om immigrationsøkonomi fra Sverige:
225 miljarder = ca 17,5% av Sveriges samlade skatteintäkter år 2004."
MISSLYCKAD INTEGRATION – GIGANTISKA BELOPP
Misslyckandet med att integrera utlänningar i det svenska samhället beror på att allt för många, allt för fort och från allt för avlägsna platser och kulturer kommit till Sverige. Integra-tionsprocessen försvåras också av att våra politiker och medier vanligtvis inte är förtjusta i att tala om det svenska samhällets enorma kostnader, både ekonomiska och sociala, för den förda asyl-, invandrings- och integrationspolitiken. Utan vetskap och insikt om kostnaden finns inget underlag för demokratisk diskussion för val av hållbara lösningar. Styrande kretsar i Sverige: rikspolitiker, tidningar, mediala debattörer m.fl. debatterar gärna kostnader i olika offentliga system och ställer dem emot varandra, vilket ju är politikens uppgift för att hushålla med landets resurser. Ytterst sällan sker detta beträffande de svenska skattebetalarnas kostna-der för den förda asyl-, invandrings-, och integrationspolitiken. I min analys försöker jag med enkla och rimliga beräkningar visa på de verkliga kostnaderna och några konsekvenser.
Varför så många så fort?
Orsaken är en serie svenska politiska misstag, varav de värsta gjordes i början av 90-talet. Då lyckades Folkpartiet med Bengt Westerberg och Birgit Friggebo i spetsen olyckligtvis få makt att driva sin naiva asylpolitik, dessutom tvärt emot svenska folkets och de egna sympatisörernas vilja. Opinionsundersökningar visade nämligen att 67% svenskarna i allmänhet och 65% av folkpartisterna i synnerhet var emot den då aktuella politiken. Socialdemokraterna har låtit galenskaperna fortsätta genom att inte nämnvärt våga ändra politiken och lagstiftningen av rädsla för kritik från vänstern och miljöpartiet. Detta har t.ex. lett till att Sverige numera har en utlänningslag, praxis och diverse andra lagar, som gör det mycket attraktivt för folk i fattiga delar av världen att ta sig till Sverige och söka asyl.
Många blir rikligt försörjda av de svenska skattebetalarna under flera år och vissa resten av livet. Allt detta utan krav på motprestation, som t.ex. arbete och integration i det svenska samhället. Ingen annanstans i världen är detta möjligt. Det gamla tyska uttrycket "Die dummen Schweden" gäller i högsta grad här.
Är det verkliga flyktingar som kommer hit?
En enkel undersökning på Migrationsverkets hemsida visar att av alla som sökte asyl hos oss 2004 är det bara 15% som är verkliga flyktingar enligt FN:s definition. 85% använder alltså asyl som verktyg för att försöka komma in i Sverige och leva på en högre materiell nivå. De flesta är alltså i praktiken ekonomiska migranter som söker bättre materiella livsvillkor, alltså inte flyktingar. Det är ju naturligt att folk i fattiga delar av världen satsar hårt för att förbättra sin materiella situation. Ett av de enklare och mest lönsamma sätten är att mygla sig in i Sve-rige genom asyldörren.
Runt gränserna mot södra och östra Europa bor ca 500 miljoner människor i stater med mestadels odemokratiska regimer och ofta därför i stor fattigdom. Trots att västvärlden vräkt in 100-tals miljarder dollar per år i form av betalning för olja, har praktisk taget ingen materiell utveckling skett i de breda folklagren i arabländerna och Afrika. Regimerna använder olje-pengarna till sina intressen och medeltida kulturer och religionen bidrar knappast till någon materiell utveckling. Nu vill många av dessa 500 miljoner naturligtvis söka sig till Europa och Amerika på olika sätt. Sverige med sina 7,2 miljoner svenskar och 1,8 miljoner med utländsk
bakgrund har, hur mycket humanism, liberalism och allmän snällhet svenska politiker än upp-bådar på den svenska urbefolkningens bekostnad, ingen som helst chans att hjälpa alla som vill komma till Sverige för bättre materiella livsvillkor. Världen utanför Europa må lösa sina egna problem nu, när vi själva är på väg mot massarbetslöshet och ökande sociala problem.
Vad gör politiker, media och näringslivet?
De flesta politiker på riksnivå verkar inte vara medvetna om eller bry sig om kostnaderna för den förda politiken, därför finns det helt enkelt inget ekonomiskt tryck för att förändra politi-ken. Svenska folket törs ju inte ha någon öppen mening i frågan inför risken att omedelbart bli anklagat för rasism, främlingsfientlighet mm. Rikspolitiker och media samverkar effektivt när det gäller att hålla locket på mot kritik av de politiska misstagen och de enorma kostnaderna. Ett citat av Sven Delblanc passar bra här: "Och som varje överklass i historien byggde de sig en vacker ideologi och hyrde professorer att försvara den och poeter att besjunga den."
Många svenska företagare och offentliga förvaltningar är rädda för att anställa utlänningar, eftersom arbetsmarknadsregler gör det riskabelt, dyrt och krångligt. De har också en mängd fördomar, vilket blir till ett hinder i integrationsarbetet. Det finns alltså en mängd orsaker till att det inte är någon fart på integrationsarbetet.
Varför så tyst om kostnaderna – och hur stora är de?
Den enkla sanningen är att de är obehagligt stora. En enkel, rättvisande och lättbegriplig be-räkning kan göras med utgångspunkt från det helt rimliga i att alla familjer bosatta i Sverige solidariskt delar på alla offentliga utgifter. För år 2004 var de samlade offentliga utgifterna 1.403 miljarder kronor. Totala skatteinkomsterna var bara 1.290 miljarder, varför Sveriges offentliga ekonomi tvingades låna 113 miljarder under år 2004. I dessa 1.403 miljarder kronor ingår naturligtvis samtliga kostnader för asyl-, flykting- och invandringspolitiken.
Antalet utlänningar och personer med utlänningsbakgrund i Sverige är ca 1,8 miljoner. Alltså ca 20% av befolkningen. Varav de flesta bjudits in under 80-, 90- och 2000-talet då Sverige drabbades exempellöst av arbetslöshet och ekonomisk nedgång i modern tid. 20% på 1.403 miljarder är 280,6 miljarder. Till det kan läggas minst 20 miljarder per år i extra kostnader för diverse stöd och hjälp till stora grupper utlänningar, som nu kommer och kommit under de se-naste 20 åren. Summan för 2004 blir alltså 300 miljarder eller mer. I sanningens namn måste sägas att de ca 500.000 utlänningar, som har arbete, bidrar med skatter och avgifter. Dessas bidrag kan beräknas till ca 75 miljarder för 2004. Bristen för år 2004 är alltså minst 300 - 75 = 225 miljarder. Den misslyckade asyl-, invandrings- och integrationspolitiken kostar alltså oss skattebetalare ca 225 miljarder per år och om några år kanske uppåt 250 miljarder om inget görs. I debatten finns otroligt nog de som kallar detta att berika Sverige. Med normal logik är det tvärt om. Invandringen slutade faktiskt att vara ekonomiskt lönsam för Sverige redan 1976. Alltså, migrationen är sedan 1976 en gigantisk förlustaffär för Sverige.
Inte särskilt konstigt att den svenska offentliga verksamheten ständigt måste göra nedskär-ningar år efter år i skola, sjukvård, tandvård, omsorg, polis, vägar, rättsväsende mm. Dess-utom pressas den arbetande befolkningen till max och sjukskrivningar, förtidspensioneringar och statsskulden ökar. Fängelser, rättsapparaten och apparaten "vård+skola+omsorg" mm. överbelastas. Detta håller inte längre. Nu måste det till krafttag. Svenska folket orkar helt enkelt inte med denna belastning. Politikerna som driver denna galna politik känner naturligtvis inte av belastningen. De bor i sina välordnade "getton" och har höga löner på skattebetalarnas bekostnad.
Hur mycket är då 225 miljarder?
Det motsvarar skatteintäkterna från ca 1.350.000 löntagare i det svenska näringslivet. Varför näringslivet? Jo, enkelt, därifrån kommer pengarna till offentlig konsumtion. Se där, alla svenskar och utlänningar i Sverige i arbetsför ålder måste helt enkelt arbeta och bidra till ekonomin. Är det nödvändigt att bristen på 225 miljarder kompenseras? Ja, åtminstone till stor del. Sverige kan inte fortsätta att skära i offentlig service för att försörja och ge samhällsservice åt en ökande skara bidragsberoende ekonomiska migranter.
Var finns de 1 350 000 jobben?
Normala svenska jobb i denna mängd är bara att glömma. Det finns helt enkelt inte 1,35 mil-joner 100% arbetsföra personer i Sverige som kan producera vad som krävs för egen försörj-ning och dessutom betala världens högsta skatter. Hur skall då kostnaden minskas? Det rimliga är en mix av sänkta bidrag och fler i resursskapande arbeten, d.v.s. arbeten i näringslivet. Det svenska näringslivet rationaliserar för fullt och minskar antalet arbetstillfällen, främst på grund av höga arbetskraftskostnader och ökad internationell konkurrens. Situationen verkar omöjlig.
Ett rent teoretiskt resonemang skulle kunna vara att öka antalet arbetstillfällen i Sverige genom att kraftigt sänka kostnaden för arbetskraft. Genom att minska den till 25%, ungefär vad som gäller i Östeuropa, kanske näringslivet kan vända trenden och öka antalet anställda. 225 miljarder i skatter och avgifter skulle då kräva mer än 5.400.000 nya jobb. I praktiken full-ständigt orimligt att skapa dessa jobb i Sverige, men siffrorna visar vilka resurser den förda politiken motsvarar. 225 miljarder kronor är mer än hela bruttonationalprodukten för Estland, Lettland och Litauen tillsammans, vilken är ca 185 miljarder kr. Svenska skattebetalare skulle alltså teoretiskt kunna ge hela Baltikum evig semester + 20% standardhöjning.
Var finns åtminstone några 100.000-tal av normala svenska jobb? Kan de skapas? Har det politiska etablissemanget några idéer? Svaret måste tyvärr bli nej! Varför är svaret nej. Jo, det regerande svenska politiska etablissemanget är trött och navelskådande och har fullt upp med att ordna med sina egna angelägenheter. Det orkar därför bara beordra försäkringskassan, kommuner m.fl. att betala ut allehanda bidrag och strunta i kontrollen, och vi, den dumma ur-befolkningen, bara betalar våra skyhöga skatter.
5.400.000 miljoner jobb i praktiken.
För att skapa 5.400.000 jobb, alltså inte samhällsfinansierad sysselsättning, i Sverige på några år skulle kostnadsnivån, löner inklusive skatter, behöva sänkas till nivåer i närheten av dem som gäller i Kina, Indien och andra låglöneländer i Världen. Vad skulle hända då? Vi skulle naturligtvis få stora grupper som lever i ofattbar misär mätt med svenska mått. Marknadsmekanismer skulle göra att även den svenska urbefolkningen skulle tvingas ta jobb till dessa låga löner. Vill vi ha det så i Sverige? Självklart inte. Vad göra? Skall vi svenskar fortsätta att försörja 100.000-tals utlänningar, som inte har skyddsbehov, och se alla former av välfärd och social stabilitet raseras? Hur många gökungar, som lägger beslag på bostäder och andra eko- nomiska resurser, tål vi i boet? Hur mycket humanitet och snällhet har vi råd med? Vi måste helt enkelt ställa ordentliga krav på anpassning till svenska förhållanden, d.v.s. krav på kunskaper i svenska språket, yrkeskunskaper, arbetsvilja och omvändelse till nordeuropeisk kristen etik- och rättsuppfattning samt svensk kultur. Då först kan integrationen i Sverige lyckas. Det måste helt enkelt skapas ett ordentligt omvandlingstryck.
Vad göra med dem som inte vill eller kan uppfylla kraven?
Enkelt, de som inte vill anpassa sig till kraven må lämna Sverige med det snaraste. De som vill men inte kan, bör vi hjälpa att återvända till sina respektive hemländer och ge visst eko-nomiskt stöd under några år. De apatiska asylantbarnen, som nu är aktuella, bör naturligtvis, efter individuell prövning av migrationsverket och läkare, få stanna tills de tillfrisknat.
Vad betyder 225 miljarder för skatterna?
225 miljarder = ca 17,5% av Sveriges samlade skatteintäkter år 2004. Utan denna kostnad skulle det samlade skattetrycket kunna sänkas till 34%, vilket är den normala nivån västvärl-dens länder. Ett för svensk del bättre alternativ är att åtminstone delvis rusta upp den offentli-ga servicen och de offentliga investeringarna.
Eftersom BNP ökar då t.ex. någon krossar ett fönster och någon annan får betalt för att repare-ra, så bidrar invandringens kostnader till omsättning i den svenska ekonomin så att BMP-talet ökar med ca. 10% och Sverige måste betala ca 2,5 miljarder mer i EU-avgift. Även ulandsbiståndet blir några miljarder mer eftersom det baseras på Sveriges BNP-tal.
Vad medför den nuvarande politiken?
Den medför ett gigantiskt ekonomiskt och socialt bedrägeri mot det svenska folket. Ett verktyg i bedrägeriarbetet är den svenska utlänningslagen, som medger permanent uppehållstill-stånd och därmed en försörjningsbörda för all framtid för 100.000-tals utan skyddsbehov enligt FN:s definition. Politiken innebär också ett allvarligt bedrägeri mot människor med ut-bildning och yrkeskunskaper, som på ryktets vägnar om en ljus framtid i Sverige tar sig hit under svåra strapatser och stora kostnader, för att sedan finna att de blir en bidragsberoende underklass i Sverige. Frågan är om Sverige redan hunnit för långt i utförsbacken. Men våra politiker har under alla förhållanden den moraliska plikten att stoppa det enorma missbruket och vrida flyktingpolitien rätt. Annars kommer landets skattebetalare att totalt tappa tålamodet med den förda politikens ekonomi och moral.
Erik T Johansson
Karlstad
Artiklerne er videsendt af :
Med venlig hilsen
Ebbe Vig
|